Island – dag 4

Island dag 4 Idag är Menningarnótt – en sorts kulturdag/kväll/natt. Vi har haft löjligt fint väder de här tre första dagarna men idag vakande jag till duggregn.. ja det och en maraton som gick utanför fönstret med ungar vid vägkanten utrustade med hemska pipljudsskapande instrument! I tillägg hade jag också en tysk vägg i vägg som spelade skrålande radiohitmusik ur en klockradio som han sjöng med till. Kanske ett av de mer intressanta sätten jag har vaknat på faktiskt.

Som brukligt vid det här laget begav jag mig in mot staden ganska tidigt för att bara vara lite i stan. En frukostbulle och lite insmugglad müsli och yoghurt avklarades med största hemlighet på Hemmi og Valda där jag samtidigt kunde njuta av skön livemusik från bakgården.

Efteråt bar det av mot þorðkollhúsið (fingerat namn) där jag mötte Dröfn och hennes familj. De följde mig upp på Laugavegur där jag vek av mot Frakkastigur för dag nummer två av fantastiska utomhuskonserter. Reykjavik och Múm. Därefter följde jag med ett par trevliga tjejer som jag träffade där till en konsert med Páll Óskar och en harpspelande Monika som var sjukt duktiga.

Det finns ett enkelt sätt att illustrera hur litet Reykjavik är. Jag satt nämligen och skrev detta inlägg på ena sidan av Reykjavik när jag plötsligt insåg att min viktigaste spelning började på andra sidan av stan. Jag tänkte såklart som en Göteborgare att det är bara att glömma, jag hinner inte dit, särskilt inte ikväll när det är en miljon folk ute. Men hon jag bor med sa ”spring bara dit” och jag gjorde det. Åtta minuter senare var jag på andra sidan stan och de började spela ett par minuter efter det. Då insåg ag hur litet det egentligen är.

Hur som helst så hann jag dit. Bandet var FM Belfast och det var läääängesen jag såg en så bra spelning. Jag moshade med fjortisar och jag stod och smådansade med tjejen från Múm (ja, faktiskt, det är helt sjukt men sant). Därefter drog vi vidare och kvällen ballade ur lite, som brukligt i Reykjavik. Nu är klockan 04.30 och jag är hemma efter många om och men.

P.s. jag såg fyrverkerier, jag såg den bisarra operan med högtalare och musik och jag såg massa roligt folk. Imorgon när jag vaknar ska jag äta frukost med Katta och Ása. De är trevliga. Därefter med Gunnar. Mycket frukost.

Island – dag 3

Idag vaknade jag före alla andra. Jag skrev en liten lapp och bestämde mig för att gå ut och gå lite på egen hand. Stegen bar mig mot Bónus där jag inhandlade yoghurt och skónsur (nåt brödliknande) och gick upp på Frakkastigur mot Hallgrimskirkja. På vägen mötte jag Arni från FM Belfast som höll på att fixa med riggen till utomhuskonserten.

På en mysig liten parkbänk satte jag mig i den stekande solen med min frukost och läste i The Grapevine. Reykjaviks gratistidning på engelska. Jag läste bland annat om The Galtarviti Project som är ett ställe för kreativa att komma undan från allt och bara få vara kreativa. Det är vid västfjordarna som en övergiven fyr har börjat användas för detta syfte. Det enda sättet att ta sig dit är med båt när tidvattnet står rätt eller en fyra timmar lång hajk – och då talar jag inte om sommar-tv-programmet på SVT.

Därefter hälsade jag på Birna som jobbar på kyrkan. Hon är en vän till Lollos mamma. Sist vi var här hälsade vi på Birna och hennes man Gisli som båda bor lite utanför Reykjavik. De var fruktansvärt trevliga och gästvänliga och Birna känns som min mamma på Island Hon insisterade att jag och Louise skulle komma förbi till veckan på middag – MUMS!

Emelie som jag träffade på planet hörde av sig och vi rörde oss mot Frakkastigur igen – utomhuskonserten skulle precis börja. De hade precis fixat all riggning och började spela precis som vi kom dit. Jag vet inte vad bandet heter men det var riktigt bra musik! Imorgon spelar FM Belfast, Múm, Sin Fang Bous och ett par till bra band där. Vi bestämde oss sen för att spatsera runt i stan och jag guidade Emelie genom Reykjavik. Vi åt lite mat på Santa Maria och helt plötsligt blev klockan fyra. Hon gick tillbaka till sin vän som jobbar på hotellet där hon bor och jag mötte Vigdis. Därefter gick det bara utför. Jag har slappat som en galning hela eftermiddagen och kvällen. Vi köpte kakor, mjölk och godis och gick hem för att se på film och spela Uno med Elli som kom förbi lite senare. Nu har jag precis sett The Dark Knight och ätit lite lasagnette som tysken lagade. Jag lovar att morgondagen blir mer spännande – då börjar den stora kulturnatten!

Island dag 2

Idag vaknade jag i Tjarnargata 37. Jag vaknade ungefär samtidigt som Vigdis och gick upp för att ta lite bilder. Efter en dusch och lite snack här hemma gick vi in mot stan och åt var sin Subway. Vi kollade in en mysig lekplats och en designaffär. De hade en lampa gjorde av en torsk för 97,000 kronor. Det motsvarar ungefär 5-6000 tror jag. Därefter begav vi oss mot Laugavegur. Där mötte vi Arni från FM Belfast som bjöd med oss på utomhuskonsert på fredagen utanför hans hus på Frakkastigur. Dessutom skulle bl.a. Fm Belfast, Sin Fang Bous, Múm och flera andra stora band spela där på lördagen. Så vi bestämde oss för att dra dit och kolla in det. Därefter bestämde vi oss för att vika av mot Hverfisgata 42 där Galleri Kaffistofa ligger. Väl där fick vi lära oss att göra böcker. De ska tydligen ligga och vila till imorgon med limmet, så då ska vi fortsätta. Elli kom och mötte oss där och vi följde alla Vigdis till bussen vid Hlemmur. 

 

Jag och Elli var lite hungriga så vi gick till Santa Maria för lite mat. En kycklingsoppa och en burrito senare begav vi oss till Hemmi og Valda för några öl och massa uno. Efter ett par matcher där jag vann allt såklart (eller? =) så mötter vi en frans/spanjor vid namn Edouard Mayoral de la Casa Micaux som vi bjöd in till att spela Uno. Han kände inte till spelet men lärde sig ganska snabbt. Han bor tydligen i San Francisco men var på snabbvisit till Island. Vanligtvis jobbar han som rektor på en fransk-amerikansk skola i SF. Vi bjöd in honom till festen imorgon. Lätt att jag ska hälsa på honom i USA när jag drar dit!

 

Nu tyckte Elli dock att det var dags för lite dart, så vi begav oss till ett ställe nära Austurvöllur som hette någonting. Där spelade vi fem rundor dart och jag vann med 3-2!  Klockan började nu närma sig elva och med tanke på att det var en torsdag och att Elli skulle plugga hela dagen imorgon så gick vi bara snabbt vidare för att spela lite biljard. Men no dice på biljarden för där var det pub quiz. Så efter en liten stund hämtade Ellis tjej oss där och skjutsade hem oss. 

 

Jag är så nöjd med denna dagen. Jag sitter här i soffan nu och Snúdur är verkligen världens sötaste katt. Han ligger uppkrypt som en vit liten boll vid sidan av mig och när jag klappar han lite så sträcker han ut sitt ben från ingenstans och lägger det i min hand så att jag kan hålla om det. Världens mysigaste fina lilla katt när man lär känna honom. Vigdis var jättetrött efter jobbet så hon skulle somna till en film. Imorgon ska jag träffa Emelie från planet och Dröfn anländer till landet!

 

Nu ska jag sova, jag hoppas jag hinner lägga upp lite bilder imorgon för den här dagen har tagit slut på mina krafter totalt!

 

Gonatt!

Island!

Nu var det återigen ett tag sedan jag uppdaterade här. Men jag ska försöka att ha lite dagbok här under min Islandsvistelse. 

Idag ankom jag Keflavik airport runt 22.00 lokal tid. Island är som ni kanske vet två timmar efter Sverige så jag har världens jet lag nu!

Flyget gick jättebra och jag fick en ny vän på planet som heter Emelie som ska hälsa på en vän här i Island i fem dagar. Vi ska ut på stan på fredag förmiddag medan hennes vän jobbar så ska jag visa henne stan. Trevligt.

Nu halvligger jag i soffan i fina huset mitt i Reykjavik. På ena sidan har jag Vigdis och på andra sidan den helvita grönögda katten Snúður som är uppkallad efter Snusmumriken, fast på isländska. Snúður är en fantastisk katt, förutom att han är en helvit och jättefin katt så har han tydligen en helande kraft. Om du är sjuk så lägger han sig på dig där du har ont och ser till att du blir frisk. Jag måste slå mig någonstans och se om det funkar! 

Den andra katten som inte är här nu heter Lotta, hon är galen och jagar mest fåglar hela dagen. Ibland kommer hon hem med fiskmåsar, vanliga fåglar och ibland även papegojor. Om man är snäll mot henne så hämtar hon mat till dig. En gång hämtade hon en biff och andra gånger kan det vara ostsmörgåsar. 

Nu är jag jättetrött. Klockan är fyra enligt min kropp men bara två enligt Isländsk tid, så jag borde nog sova nu! Imorgon följer en ny uppdatering och bilder!

Godnatt!

Tandläkaren kan se sig om i vassen…

…efter mina pengar!

Jag var nämligen hos tandläkaren idag för första gången sedan den statliga tandvården slutade finansiera min tandvård för fem år sedan. Jag har gruvat mig lite inför det. Det har ju ändå gått fem år, vem vet vad som kan ha hänt därinne på fem år. Karius och Baktus springer runt med guldkedjor om halsen, tandtrollen spökar bakom varje hörn och mina tänder ser ut som en schweizerost i en välfylld charkdisk!

Men ikke! Jag hade inga hål. Tandsten fick hon förvisso ta bort lite, men borrande – glöm det! Eller fuggedaboutit som mina vänner i New Jersey skulle sagt till Tony Soprano när han kommer där med slagborrmaskinen i högsta hugg. 

Jag grämer mig lite över att jag missade att ta kort, jag hade ingen kamera med mig. Jag hade verkligen velat ha en bild på mina röntgenplåtar. Det hade passat så bra här i inlägget. Jag lovar att bli bättre på att ta kort till mina blogginlägg från och med nu!

På torsdag bär det av ut mot havet. Då blir det kräftskiva uti dagarna fyra med inslag av båtturer på havet, fyrhjulingskörning och kubb och andra sällskapspel. Bilder utlovas!

Förresten, Henrik är i Moskva runt den 5:e, så jag kan i alla fall träffa honom. Nu återstår bara att se om jag kan charma honom till att upplåta en sängplats ett par dar också!

Det börjar dra ihop sig..

Ja, nu är det bestämt. Den 19e blir det Reykjavik i 11 dagar. Därefter hoppas jag att jag får bo hos Henrik i Moskva i några dagar för att sedan ta Transsibiriska över till Peking! Jag längtar till hösten nu faktiskt, till en riktig nordisk höst! Men kan den kinesiska hösten mäta sig med den? Kommer jag bli besviken eller så tagen att jag aldrig kommer se på hösten på samma sätt igen? 

Jag är full av höstkänslor idag. I högtalarna spelar klassiker som Kings of Convenience, Iron & Wine och Four tet idag. Nu är förstås Four Tet lite mer electro och lite hårdare än de mjuka gitarrsångarna men det är ändå något visst med honom. Här under kan ni höra hans remix av tyska artisten Poles låt Heim.

Mitt favoritstycke är från 1:03 in i låten där pianot får härja fritt. Så vackert. Härunder en låt av Kings of Convenience som berör.

Det är såhär jag känner idag. Nu ska jag snart börja skissa på en logotyp för ett klädmärke som jag och en kompis på Island ska starta under min vecka (11 dagar) på Island. Här är ett utdrag från min biljett förresten:

 

Route	Date	Flight No.	Departure	Arrival
Gothenburg GOT – Reykjavik KEF	Ons 2009-08-19	AEU164	20:30	21:30
Reykjavik KEF – Gothenburg GOT	Sön 2009-08-30	AEU161	07:00	11:50

 

Hej.

Vackerhet, lycka och kontemplation

Ikväll har jag legat och tänkt, och då kom jag att tänka på en sak.

Vackerheten i världen – hur många missar den för att de inte hinner stanna upp och se? Har vi inte lite för bråttom för att verkligen hinna njuta av livet? 

Jag upplevde något för ett par tre år sedan. Det var en vårmorgon och jag var på väg till skolan. Jag kunde inte då, och kan inte heller idag komma på något som inte var alldeles fantastiskt i mitt liv då. Jag hade träffat en alldeles underbar tjej, jag älskade skolan, jag var i Göteborg på en spårvagn (jag älskar att åka spårvagn) och morgonen den dagen var en alldeles överträffande vacker vårmorgon. Jag mådde bra helt enkelt, väldigt bra.

Så där satt jag och skötte mig själv när helt en känsla helt oförhappandes kom över mig. Jag visste inte då hur jag skulle kunna beskriva det, eller ens att det gick att beskriva eller än mindre att det hade ett namn. Det lärde jag först ett år senare.

Upplevelsen var en så kallad peak experience. Jag kände mig ett med naturen, med människorna, med varandet. Jag var utanför mig själv och jag såg ner på min tillvaro från en högre position och fick se hur allting i världen passade ihop, hur alla pusselbitar satt på plats och att allt samspelade på ett oerhört vackert sätt. 

Abraham Harold Maslow, en amerikansk psykolog född och verksam på tidigt 1900-tal var den som först satte det i ord:

Peak experiences are sudden feelings of intense happiness and well-being, and possibly the awareness of ”ultimate truth” and the unity of all things. Accompanying these experiences is a heightened sense of control over the body and emotions, and a wider sense of awareness, as though one was standing upon a mountaintop. The experience fills the individual with wonder and awe. He feels at one with the world and is pleased with it; he or she has seen the ultimate truth or the essence of all things.

Maslow described peak experiences as self-validating, self-justifying moments with their own intrinsic value; never negative, unpleasant or evil; disoriented in time and space; and accompanied by a loss of fear, anxiety, doubts, and inhibitions.

Maslow said that all individuals are capable of peak experiences. Those who do not have them somehow depress or deny them. Individuals most likely to have peak experiences are self-actualized, mature, healthy, and self-fulfilled.

Jag känner mig privilegierad som fått uppleva det. Jag hoppas på att uppleva det igen och nästa gång kommer jag göra allt för att hålla fast vid de element i mitt liv som bidrog till upplevelsen. Det lyckades jag inte med sist.
 

Jag hoppas ni förstår vad jag försöker förmedla och tar det till er. Livet är vackert, bara du tittar.

Drömdagbok och snigelpost

För ett par dagar sedan fick jag ett väldigt fint brev. Brev via snigelpost – som det kallas idag – är enligt mig gravt underskattat. Det är ett ypperligt sätt att uttrycka känslor, att visa omtanke, att glädja någon genom att visa att man tagit sig mer tid än det tar att skriva ett sms eller bara för att det är ett så mycket trevligare sätt att kommunicera än dagens nya kanaler. 

Fröken Ida gjorde detta på ett ypperligt sätt då hon släppte loss kreativiteten genom tangenterna på hennes skrivmaskin och portionerade ut visdomarna, klokorden och vardagspoesin på ett gäng kvadratiska lappar. Min favorit är nog:

jag skiter i fåglarna under
himmelen och liljorna.
jag vill ha en päls av lakodasäl
och en ny karl
fr.o.m måndag. 

Och en enkel men 
ack så uttrycksfyll
 

hjärta
                                       (-muskel som fungerar
                                som pump) 

 

Jag har en egen skrivmaskin som dessvärre står nerpackad i en låda. Men jag är lovad en lånemaskin. En portabel Remington från tidigt 1900-tal ska jag få använda till mina brev. Under tiden får jag hålla mig till skrivstil och svarta pennor. Se upp Ida, snart får du brev!
 

En av de fina lapparna i brevet

 

 

 

Del 2 av dagens inlägg:

I perioder så minns jag väldigt mycket av mina drömmar. Jag har börjat skriva ner mina drömmar alltmer frekvent och ska försöka bibehålla detta. Här under delar jag med mig av en aningens bisarr dröm jag drömde för lite över ett halvår sedan.

Alexandra (en vän) och jag står utanför ett hus nere vid dungen i området där jag växte upp som liten. Ett läkarteam arbetar samtidigt för fullt med dem som ska bo där, de är tydligen svårt skadade. Tyvärr så dör de. Alexandra bryr sig bara om förlorad intäkt medan jag blir upprörd och tänker ”hur kan hon tänka så?” 

Pengarna som hon tänkte på var intäkter från vårt tv-program vi ska spela in där. Vi driver tydligen någon form av dokusåpa i huset och eftersom den tidigare familjen dog så får en ny flytta in. Det är ett mörkhårigt par, något kusliga och Familjen Addams-liknande. Kvinnan heter Barbie.

De sitter i soffan och pratar om saker & ting framför kameran. Mellan dem sitter en katt som stoppat en hel råtta i munnen. Benen sticker ut, fast det är inte råttben utan stora tjocka lurviga spindelben. Från ingenstans förvandlas kvinnan till en dobermann varpå hon biter tag i spindelbenen, tuggar och sväljer dem för att sedan förvandlas tillbaka till en kvinna. Men istället för att benen hamnar i hennes mage så färdas de innanför huden och stannar som en utbuktning på hennes ena skuldra. 

Därefter visar hon mig runt lite, och vi hittar en specialtränad korp som de haft med sig. Det är tydligen lite av en spa-korp. Den hittar äckliga pormaskar i din hud som inte är vanliga pormaskar utan rejäääla maskar som den drar ut. Med maskarna kommer lite gegga som sedan åker runt som Flubber eller nån icke-Newtonisk vätska på huden och letar sig sedan in i hålet där pormaksen var och täpper till det. 

I mitt huvud funderar jag tyst på hur de fått korpen till o göra sånt. De har säkert vässat näbben och genmanipulerat fågeln på något sätt.

Senare på kvällen får jag post. Klockan är elva på kvällen. Jag går runt i Oslo och till ett kafé som jag inte minns namnet på, men det är i Schweigaardsgata. Jag har halva min hängmatta med mig och ett parasoll. I brevet står det att jag varit med i en tävling och att jag vunnit en kamera men mitt i drömmens förvirring visar det sig att jag missförstått brevet. Det är en bild på en tidning där någon annan vunnit kameran och jag har tydligen inte vunnit nåt alls. Detta får jag veta när jag ringer upp tävlingsarrangörens fru – som märkligt nog är Barbie – mitt i natten.

Jag blir lite besviken men säger att jag förstår ”du var lite för sent ute” sa hon. 

Jag går ut genom caféet och förbluffas över hur ljust o varmt det är ute. Kl är ju 23 och nu (på riktigt är det ju minusgrader o vinter nu) brukar det ju vara mörkt redan vid fyra-fem om dagen men i drömmen är det fint väder kl 23. Jag går lite för mig själv igenom en park där jag får ögonkontakt med en tjej som har de vackraste bruna ögonen. Jag tror för en sekund att jag känner henne. Men det gör jag nog inte ändå. Hon satt där med sin familj.

Jag fotstätter gå ut på en äng. På ängen är det tusentals får, som går på rad, en och en eller två o två. Fåren är pyttesmå, som chihuahuor, och de ser undernärda och slagna ut. Jag stannar upp och iakttar, jag önskar jag hade vunnit den där kameran så jag kunde fått lite sjysta bilder. När jag äntligen inser att jag har min iPhone och faktiskt kan ta halvdana bilder så har herden kommit. Jag låter inte honom se att jag försöker ta bilder och jag lyckas nästan ta en bra bild då plötsligt en slagen man går förbi (som nog ska vara nån sorts liten clue om vad de stackars fåren egentligen var, nån form av nutidens slavar). Men i det jag försöker ta en bild så attackerar fåraherden mig och kräver att få se bilderna. Hela hans familj sluter upp och det blir en väldigt upprörd stämning. Fåraherden försöker ta fram bilderna i min telefon men vi lyckas aldrig få upp bilderna. Den nya funktionen på telefonen där man kan flytta runt ikonerna förstör för oss, vi kommer hela tiden in i konstiga spel när man trycker på ”photos”.

Helt oförhappandes så eskalerar situationen och någon i familjen börjar slåss lite med mig, de försöker först kasta mig över ett stup. Där vi står är det ett stort staket/stängsel och på andra sidan slutar ängen abrupt och det är ett fall på hundra meter. När de inser att de inte klarar att kasta ner mig så försöker de istället leda mig ner för ängen längs med staketet för att slåss i industri/bostadsområdet som är där. 

 Tjejen med de vackra bruna ögonen verkar vara dotter i familjen och vill hjälpa mig. Vi har nu kommit ned från ängen och vi slåss lite mellan husen. Jag är sur för att min hängmatta gått sönder i allt tumult. Nu är jag lite osäker på vad som händer, för  jag tror min kropp försökte simulera hur man i efterhand upplever ett slagsmål. Jag vet att fåraherden sparkar mig mellan benen fast bakifrån liksom, så det skadade mig inte så mycket, därefter slåss vi och så kommer herdens pappa med ett hagelgevär. Han försöker såklart skjuta mig men jag lyckas skydda mig bakom fåraherden som blir träffad och dör. Jag överbemannar därefter pappan och tar hagelgeväret försiktigt utan att få mina fingeravtryck på det. Jag vet inte vad som hände med honom, jag tror inte jag sköt honom. Han kanske stannade med sin skjutna son. 

Jag springer med hagelgeväret konstigt hållet i min famn p.g.a. fingeravtrycken. Jag kommer fram till mammas lägenhet och när jag kommer in där är det fullt med folk i uniform, folk som jag tror är poliser men det visar sig att de inte är det. Det verkar som de har nån filminspelning av nåt slag och när jag ropar att nån måste ringa polisen förstår de inte riktigt vad jag snackar om. En snubbe vill leka lite med geväret och tror väl det är rekvisita och att jag bara försöker imponera på regissören med min skådespelarinsats. 

Här vaknar jag.

 

Tolka den om du kan!

Nordea – the name of winners!

Nu har det hänt! Jag hade börjat tro att det aldrig skulle ske. Jag hade börjat tvivla på dess existens och funderade på om inte allt bara var en slags vanföreställning mitt sjuka sinne hade skapat. Det kändes nästan möjligt att teknikens framgång de senaste tjugo åren var något jag hade skapat i mitt huvud som en reaktion av denna enorma väntan och att jag nu i ett sista skede av denna desillusionella fantasivärld straffade mig själv genom att frånta mig denna vitala del.

Jag talar förstås om mitt VISA-kort! Det har kommit till mig! Det tog endast 1 månad, 2 dagar och 7 timmar. 

Nordea är en ypperlig bank, Nordea är bankernas ban.. nej.. NEJ! Jag kan inte ens med det starkaste sarkasmfilter rekommendera den banken som något annat än ett ställe att gå in och sätta sig i en fåtölj en varm sommardag och smaka på gratis kaffe i deras AC-kylda, marmorbeklädda, högt i tak-försedda lobby som de har lagt alldeles för mycket pengar på. Pengar som borde gynnat mig som kund. Jag gynnas inte av att de har en lobby för x antal miljoner när de kunde haft ett enkelt simplistiskt kontor precis som vilket annat företag. Jag fick inte mitt VISA-kort fortare tack vare att de valde grekisk gråskiftande bergsmarmor som smekts ut ur berget för hand av små tama bergsapor med silkesvantar i den sista gruvan av sitt slag i hela världen istället för IKEAs laminatgolv Slätten för 39;- kvadratmetern.

Idag har jag köpt följande saker på mitt nya VISA-kort. 2 stycken pizzabröd och 1 styck Mozell på Rimi. Det var det.

Stackars indirekta Nordea-slav

A champion’s breakfast – eller kvällsmat, men ändå!

Idag kommer jag till Oslo! Jag sitter på bussen nu faktiskt, klockan är 07.20. Bussen gick 06.45 och jag gick upp 05.19. Fy f*n! (man får inte svära på min blogg har jag bestämt!)

Det blir dock bara en blixtvisit, jag åker hem till Göteborg igen redan ikväll eller imorgon. Jag ska flyttstäda mitt rum. Killen har inte flyttat in än och jag har skjutit på det så länge jag kan – så klart. Men jag ska ta en tur förbi IKEA, jag ska träffa lite vänner och jag ska få lite sol har jag bestämt, jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med att städa.. 

Dessutom har jag fått totalt kanske 2 timmar sömn inatt. Eftersom jag vaknade kl 14.00 igår så kanske det inte är så konstigt att jag inte somnade tio timmar senare då jag gick och la mig. Dessutom har jag legat jämte en liten värmekamin, en hostmaskin också kallad Ester, fyra år Jag kände mig extremt vuxen och pappig när jag mitt i natten går upp o hämtar vatten åt den lilla fröken som hostar o hostar och när jag reglerar täcket så att hon inte brinner upp 

under natten. Att jag sedan inte får någon sömn själv kanske inte är optimalt i längden, men jag får ju öva lite inför framtida pappaskap!

Jag har inte författat något inlägg på flera dagar. Jag inser nu begränsningen i att inte ha eget internet i lägenheten utan att ‘låna’ grannens internet. Jag måste nog skaffa eget bredband till mamma. Ytterligare en anledning kanske är kosthållningen de senaste dagarna:

Neeej, bilden är lite montage, fast inte helt! Eller?