Bortom hitom

Nu har det hänt! Jag hade börjat tro att det aldrig skulle ske. Jag hade börjat tvivla på dess existens och funderade på om inte allt bara var en slags vanföreställning mitt sjuka sinne hade skapat. Det kändes nästan möjligt att teknikens framgång de senaste tjugo åren var något jag hade skapat i mitt huvud som en reaktion av denna enorma väntan och att jag nu i ett sista skede av denna desillusionella fantasivärld straffade mig själv genom att frånta mig denna vitala del.

Jag talar förstås om mitt VISA-kort! Det har kommit till mig! Det tog endast 1 månad, 2 dagar och 7 timmar. 

Nordea är en ypperlig bank, Nordea är bankernas ban.. nej.. NEJ! Jag kan inte ens med det starkaste sarkasmfilter rekommendera den banken som något annat än ett ställe att gå in och sätta sig i en fåtölj en varm sommardag och smaka på gratis kaffe i deras AC-kylda, marmorbeklädda, högt i tak-försedda lobby som de har lagt alldeles för mycket pengar på. Pengar som borde gynnat mig som kund. Jag gynnas inte av att de har en lobby för x antal miljoner när de kunde haft ett enkelt simplistiskt kontor precis som vilket annat företag. Jag fick inte mitt VISA-kort fortare tack vare att de valde grekisk gråskiftande bergsmarmor som smekts ut ur berget för hand av små tama bergsapor med silkesvantar i den sista gruvan av sitt slag i hela världen istället för IKEAs laminatgolv Slätten för 39;- kvadratmetern.

Idag har jag köpt följande saker på mitt nya VISA-kort. 2 stycken pizzabröd och 1 styck Mozell på Rimi. Det var det.